Historik

Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet: De första hundra åren

Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet grundades 1918, samma år som Lunds universitet firade sitt 250-årsjubileum. Liknande lärda sällskap hade funnits tidigare. I Lund fanns Kungl. Fysiografiska Sällskapet men inget motsvarande humanistisk sammanslutning. Estetikprofessorn Evert Wrangel var en av stiftarna. Ett par år i förväg hade han arrangerat ett möte i Stockholm för att förankra idén hos kronprinsen, sedermera Gustav VI Adolf.

Åter i Lund bildade Wrangel en interimskommitté bestående av Axel Moberg, dekanus för humanistiska fakulteten, professorn i psykologi och pedagogik Axel Herrlin, Gustaf Aulén, dekanus för teologiska fakulteten, teologen Magnus Pfannenstill, C.G. Björling, dekanus för juridiska fakulteten och rektor Johan C.W. Thyrén – samtliga professorer. En insamlinggav ett startkapital på 311 250 kr, en betydande summa på den tiden. Ett stiftelsesammanträde hölls den 28 september 1928 i universitetets aula. Utrikesministern Johannes Hellner, med ett förflutet som docent i juridik i Lund, lämnade över de insamlade medlen. Högtiden avslutades med en lunch på Akademiska Föreningen. För övrigt var situationen i världen minst sagt problematisk detta år. Första världskriget pågick fortfarande och i Sverige påverkades många av livsmedelsbristen. Spanska sjukan krävde enbart i vårt land 27 000 liv.

I den första styrelsen ingick Esaias Tegnér d.y., professor i österländska språk och en av De Aderton, ordförande var Evert Wrangel, som från och med 1919 var professor i konsthistoria sedan ämnet estetik delats upp i en litteratur- och en konstdel, Samfundets sekreterare var Martin P:son Nilsson, professor i klassisk fornkunskap och antikens historia, internationellt berömd expert på den grekiska antikens religioner. Stadgarna antogs den 29 april 1919. Där klargörs att Samfundet ska utgöras av fyra avdelningar. Först 1958 tillkom den femte. Efter ansökan erhölls kunglig stadfästelse och kronprins Gustav Adolf blev Samfundets beskyddare. 

Fram till 1945 var P:son Nilsson sekreterare och efterträddes sedan av Einar Gjerstad som var professor i klassisk fornkunskap och antikens historia. Uppdraget som ordförande skulle däremot ske enligt en roterande modell, där företrädare för de olika avdelningarna avlöste varandra. Professorerna hade dominerat även om också docenter hade givits plats i Samfundet. Av ett protokoll från 1946 framgår att man avser att öka invalet av ”vetenskapligt förtjänta docenter”. Bland de docenter som har valts in kan nämnas Gerhard Bendz som togs in året därpå och Christian Callmer som var historiker och så småningom första bibliotekarie vid universitetsbiblioteket. 

Utgivning av vetenskapliga skrifter var den dominerande uppgiften för Samfundet under det första halvseklet men 1947 beviljades för första gången medel till ett vetenskapligt symposium. Då bidrog Samfundet med 500 kronor till en skandinavisk-engelsk  klassikerkonferens i Lund. 

Kungl. Fysiografiska Sällskapet föreslog 1953 att de båda samfunden skulle ha ett gemensamt arrangemang per år. Sedan dess har traditionen haft fortbestånd. Vartannat år bjuder Fysiografen och vartannat år Samfundet. Detta gemensamma möte sker i allmänhet i april.

Einar Gjerstad lämnade sekreterarposten 1953 och efterträddes av Erland Ehnmark, professor i religionshistoria och religionspsykologi, som var innehavare av posten fram till 1966 då Berta Stjernquist, docent i nordisk och jämförande fornkunskap och dessutom svärdotter till den första sekreteraren Martin P:son Nilsson. Hon var en av de första kvinnorna i Samfundet. Ända fram till 1992 var hon innehavare av sekreterarposten.

Utgivningen av vetenskapliga skrifter var fortfarande Samfundets viktigaste uppgift. Årligen utkom tre eller fyra nummer i Scripta minora fram till 1967/68. Serien hade påbörjats 1957. Förutom publiceringen av Skrifter, som vid den här tiden bytte namn till Acta, utgjorde Scripta minora en väsentlig del av Samfundets utgivningsverksamhet. Samfundet hade nu funnits i 50 år. Under jubileumsåret 1968 omfattade Scripta minora två delar som berörde Samfundets historia. Den ena utgjordes av Einar Gjerstads minnesteckning över Martin P:son Nilsson jämte Christian Callmers bibliografi, den andra bestod av Samfundets historik från 1918 till 1968, författad av Callmer.

Den femte avdelningen inrättades 1957 på förslag från juridikprofessorn Ragnar Bergendahl som då var universitetets rektor. I denna avdelning ”för övriga vetenskaper samt för framstående förtjänst om humanistisk forskning” invaldes Assar Hadding, professor i geologi och universitetets rektor, Ebbe Kock, jur. dr., Philip Sandblom, professor i kirurgi och sedermera rektor samt Åke Wiberg, med. dr.h.c. och fil. dr.h.c. Ganska snart skulle avdelningen tredubblas.

Sammankomsterna för Samfundet hölls i universitetshuset, antingen i kanslersrummet eller konsistorierummet. Årshögtiden hölls i aulan eller Carolinasalen. Den efterföljande supén intogs på Grand Hotel. I Pelarsalen, som i dag nyttjas för festligheter och måltider, fanns på den tiden Antikmuseet.

Femtioårsjubileet 1968

Femtioårsfirandet detinnebördsrika året 1968 var storartat och skedde i närvaro av kung Gustav VI Adolf. Högtidstalare var professorerna Per Stjernquist och Bertil Malmberg samt den ende kvarlevande av Samfundets stiftare, biskop Gustaf Aulén som föreläste över ämnet ”The Image of God in Dag Hammarskjölds Markings”. Studentsångföreningen sjöng, det sydsvenska näringslivet lämnade över en donation på 500 000 kronor för humanistisk forskning och byggmästare Harry Karlsson donerade en större summa med inriktning mot arkeologisk vetenskap.

Bland universitetets välgörare framstår Holger Crafoord som en av de mest betydelsefulla. Sedan 1964 ingick han i den femte avdelningen och 1968 utsågs han att vara Samfundets ekonomiske rådgivare.  Han var även ordförande under en tid. Som sekreterare agerade Berta Stjernquist fram till 1992 och efterträddes då av professorn i kyrkohistoria Ingmar Brohed.

Genom åren har föredragen vid Samfundets sammankomster ändrat karaktär utifrån nya tiders vetenskapliga frågeställningar och nya ledamöters forskningsinriktning. I oktober 1992 arrangerades en tvärvetenskaplig temadag om miljövård. Det var ett samarbete mellan de tre lärda sällskapen Kungl. Fysiografiska Sällskapet, Vetenskapssocieteten och Samfundet. Carl-Gustaf Andrén var moderator och Samfundets medlemmar föreläste om följande: professor Gunnar Broberg talade över ämnet ”Översikt om träd och miljövård” ur ett idéhistoriskt perspektiv, konstprofessorn Sten-Åke Nilsson om ”Mark och träd – konstnärens identifikationer”, etnologiprofessorn Orvar Löfgren om ”Vad granar angår hatar jag dem nu mer än någonsin… Om svenskar syn på skogen förr och nu”, medan filosofiprofessor Bengt Hansson gav teoretiska aspekter på ämnet.

Sjuttiofemårsfirandet 1993

Samfundets 75-årsjubileum firades den 3 juni 1993 med en temadag på Palaestra kring ämnet ”Möte med främmande kulturer”. Bland andra talade Jan Hjärpe, professor i islamologi, om ”Möte med islam” och språkforskaren Els Oksaar om ”Problematiken i interkulturell kommunikation”.

År 1995 blev en kvinna för första gången ordförande, Lotta Westerhäll, professor i offentlig rätt. Ingmar Brohed var sekreterare 1992–1997 varefter han efterträddes av Bo Holmberg, professor i semitiska språk. 2006 tog Sten Hidal, professor i Gamla testamentets exegetik över sekreterarposten. Lennart Francke var Samfundet rådgivare i ekonomiska frågor. Funktionen ändrades till skattmästare och advokat Conny Lindhe axlade rollen efter Francke 1998.

Den ekonomiska situationen blev allt bättre. 1999 kunde man utlysa inte mindre än 1 840 000 kronor till bland annat symposier, forskningsresor, doktorandstipendier med mera. Året därpå brast den stora it-bubblan, ”den nya ekonomin” gick i graven och finanskrisen var ett faktum. Samfundet kunde de närmaste åren inte tillämpa samma generositet som tidigare.

År 1994 flyttade Samfundet in i Gamla Biskopshuset som hade genomgått en genomgripande renovering. Man hyrde två rum på bottenvåningen. Här kunde man nu hysa det möblemang som Martin P:son Nilsson hade skänkt. Övriga rum kunde disponeras för föreläsningar och måltider.

Det sista numret av Scripta minora gavs ut 2007–2008, enligt beslut av styrelsen, medan Acta-utgivningen fortfor. I sin historik noterar Sten Hidal att ”Samfundet har övergått från att bli en akademi för skriftutgivning till en akademi som finansierar symposier och forskningsresor”.

När Samfundet sades upp från de båda rummen i Gamla Biskopshuset förvärvades en våning i bostadsrättsföreningen S:t Jacob 2, Klostergatan 11. Här kunde Samfundet arrangera sammankomster och efterföljande måltider. Alternativt kunde man inta supén på det intilliggande Grand Hotel.

Hundraårsjubileet 2018

Samfundets 100-årsjubileum började styrelsen planera i god tid. 2016 tillsattes en planeringskommitté bestående av ordförande Anders Jarlert, professor i kyrkohistoria, sekreteraren Sten Hidal och skattmästaren Conny Lindhe samt professorerna Gunnar Broberg och Kjell Åke Modéer. Gruppen arbetade bland annat med att söka sponsorer.

Den 28 september 2018 firades 100-årshögtiden. H.M. Konung Carl XVI Gustav hade inbjudits och tackat ja till att närvara. Bland notabiliteter som medverkade märktes landshövding Anneli Hulthén, universitetets rektor Torbjörn von Schantz, universitetsstyrelsens ordförande Jonas Hafström, kommunfullmäktiges ordförande Lennart Prytz, representanter från Lunds studentkårer. Representanter från akademier och lärda sällskap i Sverige, Danmark och Norge deltog i firandet: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Kungl. Fysiografiska Sällskapet i Lund, Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, Kungl. Gustav Adolfs Akademien i Uppsala, Kungl. Skytteanska Samfundet i Umeå, Vetenskapssocieteten i Lund och Agders Vetenskaps Akademi, Norge.

Under sina första hundra år har Samfundets utvecklats i enlighet med de förändringar som skett inom akademi och samhälle. Även om männen fortfarande är i dominans har andelen kvinnor stadigt ökat. En ökad internationalisering gör sig påmind genom att Samfundet i allt större utsträckning har bidragit till finansieringen av forsknings- och konferensresor. Med tillförsikt och med en övertygelse om vikten av humanistisk forskning tar Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet sikte på att under stundande hundraårsperiod framstå som relevant och i takt med sin tid.

Denna historiska resumé baseras på Sten Hidals historik i jubileumsskriften Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund 1918 – 2018. En historik. Red. Sten Hidal, Stockholm och Göteborg 2021.